Sammanfattning av hundåret 2012

Tänkte göra som så många andra och sammanfatta det gångna hundåret. Det blir kanske lite snarjigt, lite hoppigt, en aning emotionellt och med några nypor förhoppningar, men jag ska göra mitt bästa för att reda ordning i mina tankar.

Enklast tror jag att det blir om jag delar upp det hund för hund. Nike får inleda 🙂

Nikes 2012

Vi hade högt satta mål för 2012, och ett av dem var att kvala till lydnads-SM i Borlänge i juni. Men tidigt under året gav jag upp det. Vi hade några resultat som ev skulle kunna föra oss dit, men jag kände att samarbetet och känslan inte fanns, och att även om vi möjligen skulle kunna kvala in, så hörde vi inte hemma där… än 😉

Målet blev istället att jobba upp aktiviteten på tävling, att höja Nikes attityd på tävlingsplanen, speciellt i FF. På träning hade vi kul ihop, och hon jobbade på bra, även om FF gav en del att önska i aktivitetsnivå, men så fort vi klev in på tävlingsarenan, vilken den än var, gick liksom luften ur henne, och hon gäspade sig igenom programmet. Hon var inte miljöpåverkad eller störd av omgivningen, utan verkade helt enkelt tycka att det var tråkigt att tävla. Första hjälpen sattes in, och en redan inbokad och betald tävling i Fagersta fick agera träningstävling. Jag belönade FF efter bara en raksträcka och en sväng, och det gav en hel del för fortsättningen. Nike gillar att överaskas, och det här gav mersmak för henne. Jag hade gått lite för mycket på rutin helt enkelt.

Under en sommarkurs för Ditte och Hélene fick jag tipset att flirta lite med Nike innan, under och mellan moment, speciellt i FF då. Det tipset passade Nike som hand i handske, och efter bara ett par träningspass var attityden i FF som förvandlad! Hon ääälskade helt plötsligt FF, och på tävlingarna som följde var betygen finfina! 9,5 fick vi i början av hösten 🙂 Det har vi inte varit i närheten av på tävling sedan klass I… 😛

Flirtandet har även hjälpt till i uppsättandet från platsliggningen, där vi haft svåra låsningar tidigare. Det är inte så att hon flyger upp, men vi behöver inte en massa dk:n längre.

Man kan säga att det har varit ett mellanår för oss. Inga fantastiska resultat poängmässigt, och frågan är om vi lyckas kvala till SM i juni. MEN! Vi har gjort stora framsteg som inte syns i resultatlistorna. För att få en hållbar och jämn tävlingskarriär tror jag att vi kommit en bit på väg, och jag hoppas på stabilitet och fortsatt glädje under 2013 🙂

nike

Glädje och attityd! Foto: Johanna Blom

Aylas 2012

Ayla har haft ett fantastiskt tävlingsår! Även här hade jag högt ställda mål, och vi uppnådde dem nästan till full.

I april debuterade vi i lydnadsklass I, med klassvinst på 182 poäng som resultat. Jag var supernöjd med Aylas attityd och arbete under tävlingen, det fanns inget i hennes agerande som jag inte kände igen från träning, och hon verkade inte särskilt påverkad av situationen eller omgivningen. Över lag är Ayla en mer stabil hund på det viset jämfört med Nike. Hon litar på mig och att jag tar hand om situationen, och kan på så vis koncentrera sig på det hon blir ombedd att göra. Det var något som jag redan sett och känt på träningarna, men man kan ju inte helt veta förrän man verkligen befinner sig i skarpt läge.

I början av juli startade vi tvåan, men redan när vi gick in för platsliggningen kände jag att det inte var den vanliga Ayla jag hade med mig. Hon var okoncentrerad och lite orolig, och efter bara någon minut satte hon sig upp. Dock satt hon kvar den resterande tiden, så vi fick poäng, men när vi sedan gick in på planen och hon var lika okoncentrerad och spänd valde jag att bryta.

Vi fick möjlighet att prova igen på KM:et en månad senare, och då jobbade hon jättefint. Lite oro i platsliggningen snuvade oss på vinsten, men god tvåa blev vi i alla fall, och jag kunde med lite lättat hjärta tävla ”på riktigt” igen någon vecka senare. Den här gången gick det strålande bra, och klassvinst med 183,5 poäng 🙂

Under hösten gick vi en jaktkurs, grundkurs, för att få lite inspiration till att börja träna den biten lite mer. Ayla skötte sig strålande, och även om vi inte kommit så långt visade den kursen att vi kan om vi vill 😉

Efter lite velande sökte vi till talangtruppen, och fick glädjande besked om att vi blivit uttagna. En helg i november spenderade vi i den fina hallen i Smedjebacken tillsammans med andra duktiga talanger. Bra tips om både det ena och det andra fick vi med oss 🙂

Andra helgen i december var det dags för talangtävling i samma hall. Jag hade bestämt mig för att starta trean, även om vi inte var helt klara. Därför stod vi över platsliggningen och fjärren. För mig var det ett ypperligt tillfälle för en träningstävling, få lite information att arbeta vidare med. Efteråt var jag så glad att jag nästan grät! Vi hade världens bästa känsla inne på planen, och jag njöt genom hela programmet! Jag hade ingen aning om poäng, men jag kunde inte ha varit nöjdare. Det visade sig senare att vi skrapat ihop 250 poäng, endast 6 poäng från ett förstapris, och vi kom trea av tolv startande. Det mål jag ställt i början av året var visserligen att vara uppflyttad till elitklass innan årets slut, men jag var fullkomligt nöjd med det här 🙂

Lagom till jul började Ayla löpa, och det passade så otroligt bra in i både mitt och uppfödarens schema. Det blev ett nyår i Växjö helt enkelt 🙂 . Två smidiga parningar med snygga hanen Portlick Ralph fick vi till, och nu håller vi tummarna för fina vårvalpar!

ayla1

Minnen från heldagsträning med bästa träningsgruppen sommaren 2012! Foto: Cecilia Mårtensson

Dinas 2012

Under våren fick Dina prova på freestyleträning, och vi hade riktigt roligt tillsammans! Hade vi kommit på det lite tidigare i vår karriär hade vi kanske kunnat träna in ett program. Som det är nu har vi det endast som skojträning, för att få lite egentid, jag och Dina.

Jag har också mer aktivt jobbat med skvallerträning vid hundmöten med just Dina,och det har fungerat över förväntan. Jag kan inte säga att vi är helt i mål än, men vi har kommit en lång bit på väg. Att hon vänder upp mot mig när hon ser en hund komma emot oss är en stor vinst.

Dina har speciellt under sommaren fått agera statisthund i gruppmomenten när vi tränat tillsammans med bästa träningsgruppen. Och hon gör det med en äran! Dvs hon stör lite så där lagom genom att lägga sig på sitt i grupp, klia sig på platsliggningen, sätta sig på platsliggningen osv 😉 Så länge det är bra underlag tycker hon att det är okej 🙂

428087_2536189845584_1443880153_n

”Ruuumpa!”

Allt som allt har vi haft ett intensivt, otroligt roligt och givande hundår, och nu ser vi med spänning fram emot 2013! Stort tack till mina fantastiska träningskompisar! Duktiga, seriösa och klarsynta har ni hjälp mig genom den snårskog som är hundträning 🙂

Även uppföderskan, Hanne Winninge kennel Skybar, ska ha ett megatack! Du ser alltid till mitt bästa, och är min största supporter!

Så vilka är målen för 2013? Tja, det får jag återkomma till i ett annat inlägg 🙂

Ha det gott!