Efter regn kommer solsken!

När förra veckan alldeles tydligt levde upp till den gamla devisen ”en olycka kommer sällan ensam”, har den här veckan verkligen gjort helt om! Den började på måndagen med ett samtal med försäkringsbolaget och ett enkelt ”klart vi betalar för oss vid en operation om veterinären anser att en sådan behövs”. Inga om och men och kanske, bara ett enkelt ”ja”.

Samma kväll hade jag pratat med en kompis om att nu började väntan på att pudelvalparna skulle se dagens ljus. Jag hann inte ens krypa ner under täcket innan den härliga nyheten kom att valpningen hade påbörjats! Det blev en spännande kväll med häng på Facebook och på hemsidan för uppdateringar. Till slut hade fyra små, tre hanar och en tik, kommit till världen, alla friska och hungriga 😊 Och tänk att en av hanarna ska få komma hem till oss! Nu väntar en härlig, spännande och långsam tid! Det ska bli så intressant att få följa den här fyrklövern 😊 Stort tack till kennel Sine Cera, som förärat mig möjligheten att ge någon av dem ett hem!

IMG_0088
Någon av dessa sötnosar ska alltså jag få äran att ta hem till oss. Nr två är tiken, de andra är hanarna. Mamma är ”Yzma” SEUCH Hitmakers Hold On To Your Hat, och pappa är ”Ferdinand” NORDUCH Regadog’s White 4 Fun (Foto: kennel Sine Cera)

Veckan har också bestått av bra träningar, trots väder och vind. I torsdags kväll var några ur träningsgrupper i Nykvarnshallen, så skönt att kunna vara inne och på ”gräs”! Hundarna tyckte det samma, och var mer vilda än tama 😜 Men vi fick till riktigt bra träning.

IMG_2663

I måndags lyckades Ayla dessutom nosa upp den dummy som jag så klantigt kastat upp i en hög gran söndagen innan. Tydligen trillade den ner tillslut, och det upptäckte Ayla på nästa promenad! Bra vecka med andra ord 😄

I morgon är det dags för tävling igen. Den här gången har vi kunnat förbereda oss bättre, både träningsmässigt och med tanke på fys. Hoppas på en tystare hund med fortsatt fina och stabila armbågar 😜

Ha det gott!

Annonser

Helgen i bilder

Helgen har i vanlig ordning gått fort, men jag har njutit varje minut 🙂 (Även om den började lite väl drastiskt med veterinärbesöket… )

Vi började lördagen med riktigt bra träning i Nykvarns nya inomhushall. Skönt att få vara inne och på ”gräs”! 🙂

IMG_8883

Därefter tog vi en långpromenad i skogen, där vi pulsade i djup snö upp och ner för berg.

IMG_8888

Dina passade på att njuta själv i soffan 🙂

IMG_8890

På kvällen åkte vi i familjen in till stan och gick på libanesisk restaurang, Tabbouli. Så himla gott!!

IMG_8892 IMG_8895

Därefter var det dags att njuta av julklappen till mamma och pappa, enmansföreställningen ”En man som heter Ove” med Johan Rehborg på Rival. Den hade fått lysande recensioner, och den levde verkligen upp till varenda ord! Bland det bästa jag har sett faktiskt! En lyckad kväll med andra ord.

Skrmavbild-2015-02-05-kl.-19.16.22-520x468

Idag tog vi lite sovmorgon, och sen gav vi oss ut i det vackra (men blåsiga) vädret för mer skogspromenad i djupsnö 🙂 Efter promenaden fick båda dårerna ett apporteringspass, med fokus på markeringar. Jag lyckades kasta upp en av dummisarna i en jättehög gran… Hundarna njöt 🙂

IMG_8902 IMG_8903 IMG_8904 IMG_8908 IMG_8909 IMG_8913

 

Nästa vecka kommer att gå i väntans tider! Snart är det förhoppningsvis dags!!

Ha det gott!

Tacksamt dyr vecka

Den här veckan har verkligen grävt ett djupt hål i plånboken. Det började med att bilen fick lämnas in i måndags då bromsarna börjat skrapa. När svaret blev att hela bakre bromssystemet måste bytas ut, såg jag många fina tusenlappar flyga iväg. Tusenlappar som jag mycket hellre önskade lägga på en ny familjemedlem i form av en pudel, eller till USA-resan. Därför blev jag glatt överraskad när notan hamnade på humana dryga sex tusen. Minst femton hade jag hunnit fasa för.

Idag hade jag planerat en härlig dag i skogen. Slutade ovanligt tidigt, solen sken från en klarblå himmel och hela eftermiddagen låg framför oss. Nike gick glatt framför mig ut genom porten, och av gammal vana slängde jag en blick på hennes rumpa. Jag kunde genast konstatera en liten, liten svullnad under analöppningen. Just en sån liten svullnad som jag sett flera gånger tidigare, och som bara betyder en enda sak, analsäcksinflammation. Skit också! Och så klart på en fredagseftermiddag. På vinst och förlust ringde jag ändå till Haninge djurklinik, och till min stora lättnad hade de en tid redan 45 min senare! Vår långa skogspromenad blev reducerad till en knapp halvtimme, sen var det bara att tacksamt kliva in på kliniken. Nike har ju varit med förr, och hon var inte särskilt tacksam… Som de andra gångerna var vi tvungna att ge henne lugnande, innan ingreppet kunde genomföras. Eftersom det var fjärde gången kände jag mig som en urusel ägare. Jag borde kunna dels tömma själv innan det har gått för långt, dels se problemet innan det har blivit så tillstoppat. Men veterinären var jättetrevlig och förstående, och berättade att eftersom sekretet var som cement beror problemen troligen på att det är för lite vätska i själva sekretet, och att oberoende av när jag skulle försöka tömma så skulle det inte gå, eftersom det redan i liten mängd blir stenhårt. Han föreslog operation, och skrev in det i journalen. På måndag tänker jag ta kontakt med försäkringsbolaget och försöka få dem att hålla med om att operation behövs. Istället för en härlig dag i solen hamnade vi alltså i ett undersökningsrum, och även här flög ett par tusen iväg. Suck.

IMG_2601-1

Men jag är så tacksam ändå över alla de här förlorade tusenlapparna. Jag är tacksam över att faktiskt kunna avvara dem, även om det svider en aning. Jag är tacksam över att både bilen och Nike fick hjälp så fort. Jag är tacksam över att det inte var allvarligare än det var för båda tingestena. Förra veckan var en vän med om en otäck bilolycka. Idag var det begravning för en fin människa som lämnade oss alldeles för tidigt. Sånt ger lite perspektiv.

Nu väntar förhoppningsvis en lite roligare (och billigare 😜) helg! Lördagen börjar tidigt med inomhusträning i nya Nykvarnshallen tillsammans med Mia och Calle. Därefter ska vi nog försöka få till den där efterlängtade skogspromenaden med fysträning. På kvällen blir det ut på galej med familjen, med restaurangbesök och ”En man som heter Ove” på Rival. Söndagen ska vi bara njuta av 😊

Ha det gott!

Mental träning, tävling och verkstadsbesök

Den här helgen har verkligen svischat förbi! Vips, så var det måndag igen, med snö, minusgrader och en bil som inte ville göra som den skulle….

Lördagen spenderades i Norrköping tillsammans med Spetsgruppen. Vi hade fått möjligheten att träffa PO Lindvall, som är mental tränare för många duktiga aktiva inom olika typer av sporter. Jag har träffat honom ett par gånger på olika talangläger, men nu var det vi sex som hade en heldag med utbildning. Det blev många bra tankar, diskussioner, funderingar och faktiskt lite aha-upplevelser kring det här med mål, fokus och nerver. Dessutom är det alltid trevligt att träffa alla härliga spetsare! Det blev en lång dag, med samling kl 10 och avslut lagom till kl 17. Vädret var inte det trevligaste att köra i, och det tog lite extra tid, speciellt att ta sig hem. Ett varmt bad, en kopp te och sängen var det jag orkade med när vi kom hem.

På söndagen var det tävling i Viksbergs ridhus. De senaste veckorna har verkligen inte bjudit in till träning, och jag tror aldrig att jag har tränat så lite inför en tävling. Jag hade tre delar som jag ville utvärdera ändå, så därför for vi iväg. I fokus låg platsliggningen, att armbågarna ska ligga tryckta mot marken vid lämnandet för inkallning och i rutan, samt distinktare och mer låsta skiften i fjärren. Poängen över lag är inget alls att skryta med. Det kom en hel ljud ur den gula i vissa moment, vilket inte var så förvånande då vi inte har kunnat vara så fysiskt aktiva som vanligt heller de senaste veckorna. Men platsen fungerade fint! Ett dk upp, samt ett litet, litete gnäll drog ner poängen till 8, men ingen oro, inga tasslyft eller dragande framåt. En stor vinst med andra ord. Även armbågarna låg där de skulle i alla lägen, skönt att se. I fjärren fick vi samma missförstånd som de senaste två tävlingarna, men skiftena var distinktare, säkrare och med mer bakåttanke. Så även det var jag nöjd med. Nu funderar jag vidare över missförståndet, och kanske blir det ett ordbyte, vi får se. Provade lite smått idag, och det funkade bra.

Nästa tävling är om knappt två veckor, och fram till dess ska jag ha en mycket tydligare plan både när det gäller träning och fysen. Vi började idag med ett fyspass i form av off-road-gång i skogen i hyfsat djup snö. Det var mycket tungt att gå på vissa ställen, men verkligt bra träning! Vi klättrade uppför berg och nedför dalar, riktigt roligt faktiskt! (Dina var inte imponerad, men knatade på bra.)

Min bil har låtit lite konstigt de senaste dagarna, bromsarna har skrapat och det var bara att inse att en tur till verkstan väntade. I morse satte sig bilen bokstavligen på tvären, då den inte svarade alls på gasen, utan bara slirade på stället och ställde sig nästan tvärs över vägen från parkeringen ut på vägen. (Inte så populärt för andra bilister som kanske skulle vilja ta sig förbi…) En frusen handbroms blev amatörprognosen. Efter att den (bilen alltså) hade fått tänka till lite, och pusta kanske, släppte den på motståndet och jag kunde faktiskt ta mig till jobbet. På hemvägen åkte jag förbi verkstan, som tog den direkt, kollade upp problemet och svarade att hela bakre bromssystemet måste bytas ut. Jahopp. Tur vi kom fram och tillbaka till både Norrköping och Södertälje alltså. Livet är en fest 😜 Men det kunde ha varit värre. Hörde av en vän, som varit med om en bilolycka som innefattade både älgar och andra bilar, uppsågade biltak och ambulansfärder. Vad är då ett par tusen?

IMG_2594

IMG_2589

Ha det gott!

Projekt: Fjärrträning

Fjärren har alltid varit en svag länk i vår träning och på tävlingar. Egentligen har Ayla ganska lätt för rörelserna, men någonstans har vi hamnat fel, både i känsla och utförande. Jag har inte varit tillräckligt tydlig i hur jag vill att det ska utföras, och jag har inte arbetat igenom olika metoder ordentligt. Jag har suttit bakom henne och kupat händerna över hennes baktassar (funkade mycket bra!), jag har använt en avlång kakelplatta att lägga framför hennes baktassar för att få henne att jobba rätt (funkade också mycket bra!), jag har haft en liten prydnadskudde mellan hennes fram- och bakben, dvs under henne mage, med samma syfte som kakelplattan (funkade också mycket bra!). Gemensamt var dock att jag inte kom vidare från dessa hjälper. Inget av dem fick henne att förstå konceptet ”låsta baktassar”. Dessutom var rörelserna ganska långsamma, och det kändes inte som om hon hade självförtroende i momentet. Jag ville ha distinkta skiften med glädje, men ändå stabilitet.

Vid ett träningstillfälle hos Niina Svartberg tog jag upp det här, och vi började då jobba med hopp-stå, från sitt till stå. Det kändes som något jag verkligen ville ha. Vid samma träningstillfälle var det en träningskompis som ville ha hjälp med själva bakåttänket i fjärren, och hon fick då tips om att att börja arbeta in ett handtecken som betydde ”börja backa/tänka bakåt”. Detta skulle sedan kombineras med ett ”sitt”- eller ”ligg”- kommando. Det tipset tog jag till mig, och under våren jobbade jag med både hopp-stå och ett backa-handtecken. Det gick trögt, och jag tyckte inte att vi kom någon vart… Så under sommaren gick jag tillbaka till kakelplattan. (Vilket bevisar mitt problem med momentet, jag har ingen uthållighet tydligen… ) Det fungerade så där. Ibland bättre, ibland sämre, men jag fick fortfarande inte till någon större utveckling i momentet.

Vid ett läger tillsammans med massa talanger under sommaren fick jag jättebra tips om hur jag skulle jobba vidare med hopp-stå, och efter det började det sakta men säkert fungera bättre och bättre.

I oktober var det Talangläger i Tånga Hed, och vi som är med i spetsgruppen fick jobba tillsammans med duktiga och erfarna Helena Lindholm. Jag tog upp vårt problem angående fjärren, och efter en del bollande fram och tillbaka bestämde vi oss för några olika sätt att jobba med den. (Bland annat att hålla kvar i en metod en längre stund.. 😉 ) Ett tips jag fick var att belöna Ayla när hon tänker rätt och gör skiftet rätt, även om hon gör dem själv, utan att jag gett ett kommando. Så det gjorde jag, och då började det hända en massa saker! Det passade verkligen Ayla, och hon verkade förstå vad jag ville ha av henne. Hon tänkte bakåt och gjorde jättefina skiften, men hon började också backa när jag gav ett handtecken som hon själv kopplade ihop med rörelsen, trots att jag egentligen hade övergett den idén. När jag upptäckte det började jag så klart uppmuntra det 🙂 Så under den senare delen av hösten har jag jobbat med att dels belöna henne så fort hon tänker och gör rätt, och hon får gärna göra skiftet på eget initiativ, dels med att förstärka backa-handtecknet och dessutom sätta ihop det med ett muntligt kommando som ”sitt” eller ”ligg”. Nu känns det verkligen som vi är på rätt väg, och det bästa av allt; båda tycker att fjärren är så rolig!

Här följer tre filmer som visar vår utveckling.

Hur det kommer bli på tävling återstår att se. På den senaste tävlingen (vilken var i början av december så då var vi långt ifrån klara) blev det lite missförstånd, vilket inte är konstigt när det inte är befäst än. Nästa tävling är 1 februari. Efter det blir det utvärdering 🙂

Ha det gott!

Förväntningar på 2015

2014 var ett fantastiskt år på många sätt, händelserikt och utvecklande. Nu ska 2015 toppa det, och förväntningarna är stora 🙂

Tävlingsmässigt hoppas jag att vi kan höja vår medelpoäng. Jag har inga större förväntningar på att kvala till SM i år, men ska naturligtvis göra det bästa i att försöka. Till en början vill jag få bort alla onödiga 6:or och 7:or som lyckas smita in i protokollen vid nästan varje tävlingstillfälle. Jag skulle önska att vi som oftast kan ligga på en slutpoäng på över 280 p under året. (Jag vet att många inte tycker att man ska sätta poängmål, eftersom det är en bedömningssport, men till syvende och sist är det ju poängen som leder till SM och rankingpoäng.) Våra stora problemområden har varit platsliggningen (väldigt onödiga poäng som försvinner där), och fjärren. Under hösten har fjärren varit ett utvecklingsområde, och jag tror att vi har hittat ett sätt som passar både mig och Ayla. Nästa tävling får visa var vi står. Under december har har jag jobbat med Aylas alltför ofta lätta armbågar, och där har jag nog också funnit ett sätt att få Ayla mer stabil och trygg i platsliggningen. På senaste ridhusträningen fungerade det riktigt bra, så fingers crossed!

Vi ska fortsätta tävla rankingtävlingar, och förhoppningsvis blir det lydnadstävlingar på Stockholms hundmässa i december, och då ska vi vara med 🙂

I jakten hoppas jag på WT-start igen, både med Nike och Ayla. Kanske, kanske vågar jag mig på ett B-prov också med Ayla, kanske till och med med Nike.

Den mest spännande förhoppningen ligger i en ny flockmedlem! Om allt går som det ska kan det komma en pudelvalpis till familjen till påsk! Den ska också bli en lydnadshund är det tänkt, men jag ska nog träna lite annorlunda med den. En massa planer och idéer finns bubblande inuti mitt huvud, det ska bli så spännande att försöka förverkliga dem 🙂

I övrigt hoppas jag på många härliga träningstimmar med träningsgruppen, fler läger med talanger och andra duktiga ekipage, och spännande tävlingstillfällen. Finns inget bättre!

DSC_0164 DSC_0093 IMG_6695 DSC_0070 1185398_10200594779213459_1121525887_n DSC_0954 DSC_0173 DSC_0067 DSC_0049 10489957_10203597917644968_8450812352660249593_n DSC_0234 IMG_3575 DSC_0048 DSC_0051 DSC_0610

Resumé 2014

Bloggen har verkligen fått stå tillbaka under hösten! Jag tappade lite modet när Ayla skadade tassen, och även om det läkte snabbt och utan komplikationer, blev det liksom inget skrivande efter det. Jag ska försöka ta tag i det igen, och börjar passande med en resumé om vårt händelserika 2014 🙂

 

Januari

Året inleddes med talangtävling i Moheda. Vi drog startnummer 1, och efter ett ganska trist ff hottade vi upp oss och gjorde en bra tävling. Det var vår andra elittävling, och med tanke på att banan var aningen klurig, och att hon fixade många av svårigheterna, var jag jättenöjd efteråt. Dagen efteråt tränade vi tillsammans med några av talangerna, alltid givande och roligt! Tävlingen låg till viss del som underlag för uttagningen till nya talangtruppen, och ett par dagar senare fick vi det positiva beskedet om att vi fått fortsatt förtroende! Jättekul!

 

Februari

Vi började februari med att tävla eliten för tredje gången, och nu satt det som det skulle! Småfel här och där drog ner poängen, men vårt första förstapris var äntligen i hamn. Sedan följde två tävlingar till i februari, och den 23 februari kunde Ayla titulera sig Svensk Lydnadschampion 🙂

1798456_10201780222608803_1856437640_n

Vi for till Smedjebacken på talangläger och hade fantastiskt roligt! Vilket gäng!

1625716_10151935437373869_469636905_n 11572_10152037532831847_1584090743_n 1604434_10152037535216847_686618114_n 1621769_10152037533646847_274791997_n 1506646_10152037533551847_401428711_n 1891165_10152037533211847_1863857733_n 1911805_10152037533296847_81313226_n

 

Mars

Vi tävlade i Kungsörs inomhushall med blandat resultat. I övrigt handlade den här månaden mest om träning. Det blev mycket jaktträning tillsammans med Maggan och hennes tollare, blandat med lydnadsträning tillsammans med vårt fina träningsgäng.

DSC_0039 DSC_0076 DSC_0086

 

April

Vi tränade tillsammans med Stockholmstalangerna. Tänk vilka duktiga, roliga, engagerade hundmänniskor som finns i min närhet!

DSC_0014 DSC_0044 DSC_0025 DSC_0040

I slutet av månaden åkte vi till Åland tillsammans med Camilla och Tista för att tävla lydnad i dagarna två. Vi bodde toppenbra hos en bekant till Camilla 20 minuters bilresa från tävlingsplatsen. Lördagens tävling bjöd på många fina detaljer, och vi var snubblande nära ett förstapris, trots en nollad hopp-apport. På söndagen gjorde vi några missar, och vi var inte i närheten av ett förstapris, men vi hade kul på planen ändå 🙂 Camilla och Tista knep dock ett fint förstapris, och kunde därmed titulera sig Finsk Lydnadschampion! En riktigt givande resa, trots missat championat.

IMG_6518 IMG_6562

IMG_6567

 

Maj

Tillsammans med Cissi och Lyra åkte vi till Forserum för att tävla på vår första rankingtävling. Poängmässigt ingen höjdare, med nollad dir app bl a, men en erfarenhet rikare blev vi.

IMG_6643 IMG_6648

 

Juni

Tillsammans med några ur träningsgruppen åkte vi till Niina Svartberg för en heldag med lydnad. Nyttigt.

DSC_0034 DSC_0072 DSC_0095 DSC_0159

På Norsborgs LKK fick vi till några träningstävlingar. Bra organiserat, så likt en vanlig tävling som det kan bli.

I slutet av månaden var jag och Ayla med på en WT-liknande dummyprisjakt på Ekerö. Ayla jobbade på kanonbra, hon verkade inte påverkad av omgivningen och alla andra hundar som jobbade i sina rutor. Det bästa av allt, inga ljud!

IMG_7041

 

Juli

I mitten av månaden åkte vi till Karlskoga för en träningscamp med nästan alla talanger. Tre dagar med toppenträning tillsammans med duktiga träningskompisar, underbart!

10502231_10152238186588869_77068255045020239_n 10521754_10152238125218869_6528196396143264793_oIMG_7288

Direkt efter talangcampen åkte vi till Dalarna för några dagars jaktträning. Första dagen var upplagd som ett jaktprov, väldigt kul och gav en hel del träningstankar. Andra dagen tränade vi utifrån önskan. Jättebra dagar!

10527332_666891566738148_4839618867600130978_n IMG_7345

 

Augusti

Sista semesterveckan var vi på Strängnäs BK tillsammans med andra hundnördar för att träna i sommarhettan. Lena Eriksson och Anna-Carin Andersson hade fixat det hela kanonbra, vi bodde på klubben, och hade tillgång till fina planer och omgivningar. Återigen slogs jag av vilken tur jag har haft som har så duktiga och roliga träningskompisar.

Helgen innan jobbet började igen hade jag äran att vara TL på Ungdoms-SM, som gick av stapeln i Uppsala. På lördagen var jag i ena elitringen, och på söndagen dirigerade jag runt deltagarna i klass 3. Kul så klart, och på söndagen blev det riktigt spännande när Vanessa och Flame hade möjlighet att vinna hela kalaset och därmed direktkvala till lydnads-SM 2015! Många duktiga ekipage var på plats, flera av dem från talangtruppen, men tillslut kunde ändå Vanessa och Flame kliva högst upp på pallen och ta emot folkets jubel 🙂

10583957_10202747325665775_430821747314672855_n 10901_10202756334010978_3356390518617470037_n

Sista helgen i augusti var det så dags för landskamp mot Norges talangtrupp, återigen i Karlskoga. Helgen bjöd på regn massor, men stämningen gick inte att klaga på! Hur häftigt som helst att kliva in på tävlingsplanen i hällregn och höra alla hejaropen! Jag hade turen att dra ett tidigt nummer, och behövde mest kämpa mot vatten som kom ovanifrån, medan de som tävlade efter lunch fick kliva in på en alltmer vattensjuk plan. Alla jobbade dock på, och i slutet av dagen var det klart att Sverige vunnit! Jag var supernöjd med vår runda, trots att vi nollade sista momentet. Ayla jobbade på som om hon inte kände av något regn. Vid samlingen på söndagseftermiddagen fick vi beskedet att vi blivit uppflyttade till Spetsgruppen!

10570557_10152269982247061_1252558747557188811_n

September

Under september tränade vi en hel del jakt tillsammans med Maggan. I slutet av månaden debuterade Ayla på Goldenklubbens WT i Åkersberga. Hon jobbade på riktigt fint, men fick neddrag i två rutor pga ljud, och vi missade ett förstapris med några poäng. Jag var så nöjd med hur hon jobbade i den miljön, med skott och hundar runt omkring hela tiden.

DSC_0041 DSC_0055 10336585_10202995899079955_2326809511513137046_n

Vi tävlade i Eskilstuna med fin känsla. I rutan fick hon med sig både koner och kantband, och då hon hamnat för långt bak skulle jag varit tvungen att dirigera om henne, men det fanns ingen ruta kvar att dirigera till. Jag låtsades som ingenting och la henne, så nollan var ett faktum. Vi tävlade även på Nynäs, men där kom armbågarna tillbaka i storformat, och betygen blev blygsamma.

 

Oktober

Fortsatt bra jaktträning tillsammans med Maggan, och drömmen om jaktprov och WT till våren är stora 🙂

DSC_0026 DSC_0029 DSC_0015 DSC_0045 DSC_0063

 

I slutet av månaden åkte vi på Talangläger igen, den här gången förlagt i Vårgårda. Sedan ett par läger tillbaka har ledningen bestämt att Spetsgruppen ska träna för en inhyrd tränare, så vi hade förmånen att träffa och träna för Helena Lindholm, som under flera år varit med i landslaget tillsammans med sin fina golden Picknick. Jag fick med mig en hel del nya träningstankar.

1912245_10203179262223919_1542364171265084247_n

Tyvärr stukade Ayla en framtass i slutet av månaden, och luften gick ur mig en aning.

 

November

Första halvan gick åt till rehab, dvs lugna koppelpromenader och näsan ingen träning. Men i mitten av månaden åkte vi på åskådarläger i Halmstad. Vi fick följa landslagets träning inför NM i Stockholm en månad senare. De tränade för duktiga finska Jessica Svanljung. Innan de tränar, och under deras lunchpaus, fick vi tillgång till hallen, och vi spetsare som är på plats tränade ihop. Riktigt bra träning.

10620629_10203336196107168_4744107552882157667_n

Vi tävlade i Viksberg, med härlig känsla och helt ok poäng.

 

December

Vi åkte upp till Dalarna för en dubbeltävling i Körhallen i Rättvik. Första dagen var känslan toppen, men vi nollade tyvärr platsliggningen. Andra dagen var bedömningen hård, och Ayla var lite väl taggad, så poängen blev inget att skryta med. Men vi hade kul 🙂

Höjdpunkten den här månaden var uppvisningen på Stockholms Hundmässa under luciahelgen. Talangtruppen hade fått i uppdrag att göra en lydnadsuppvisning till musik som skulle inleda finalerna båda dagarna, och under sommaren och hösten hade vi tränat tillsammans ett par gånger. Hjärtat slog hårt när vi backstage väntade på att musiken skulle dra igång och vi skulle få gå in och visa alla hur kul lydnad kan vara. Vi hade fantastiskt roligt hela helgen, återigen tillsammans med underbara talangtruppen!

 

Allt som allt har jag haft ett fantastiskt år! Vår träningsgrupp peppar och stöttar varandra, Talangtruppen, både den ”gamla” och den nuvarande, är underbar, och alla människor som jag mött på tävlingar under året är fantastiska. Mia Oskarsson skrev i sin blogg http://lyxlirarens.se/2014/12/31/dessa-fantastiska-hundmanniskor/ om att lydnaden dras med ett negativt rykte om just konkurrensen, och att stämningen är hård mellan medtävlanden. Hon kände inte igen sig, och det gör inte jag heller. För det mesta tycker jag att vi har väldigt trevligt på tävlingarna, och även om det inte går som man har tänkt sig får man ändå höra många positiva kommentarer om ens prestation på planen. Som det ska vara 🙂

Vad 2015 har att erbjuda är inte lätt att veta 🙂 Jag har redan anmält till några tävlingar. Förhoppningsvis utökas flocken med en pudelmedlem under våren. Det jag vet är att det kommer att bli många träninspass, en hel del tävlande och förhoppningsvis flera roliga läger tillsammans med bästa träningskompisarna!

(Eventuellt kommer snart ett inlägg om planerna för 2015 😉 )

Ha det gott!

Spontan apporteringsträning

Eftermiddagen och kvällen blev oväntat fri, och ställd inför valet att ensam åka till klubben för lite lydnadsträning, eller stanna i skogen och köra igenom båda dårarna med var sitt apporteringspass valde jag det senare. Dirigering är det som vi måste träna mest på just nu, att kunna springa rakt ut på en rak linje i olika terräng utan att falla av. Till Ayla la jag ut två längre linjer på var sin sida om en stig. På varje linje la jag ut tre dummies, varav den längst bort stod lite gömd. På båda linjerna fanns välta trästockar att ta sig över, stora eller små. Ayla gjorde helt klockrena skick på båda linjerna! Det sista skicket på första linjen lyckades jag få med på film (mer eller mindre 😉 ).

Ja, hon har en del gnälljud i själva skicket, och vi jobbar på det. Just dirigering är oerhört frustrerande för henne, när jag står bredvid och ska vinkla in henne så att säga. Resten av träningen handlade om just det. Jag märkte att när jag står mer upprätt istället för att huka bredvid henne, blir hon tystare och mer fokuserad rakt fram. Trots att jag inte riktade henne speciellt mycket klockade hon varje rakt skick ändå. Hon verkar förstå utan massor med hjälp, den stör henne snarare. Jag ska naturligtvis träna på att kunna huka bredvid henne också, det är nyttigt att kunna ta till vid svåra situationer, men då tror jag att vi ska vara två. Träningskompisen ska få stå bakom oss, eller snett bakom i alla fall, och när Ayla har fin fokus framåt kommer ett boll- eller godiskast i samma riktning. Liknande träning har fått henne tyst i lydnaden. Känns som bra vinterträning 🙂

Nike fick samma linje, och gjorde riktigt fint arbete hon också. Hon föll dock av just innan sista dummyn, precis som jag hade anat. Däremot lyssnade hon ovanligt bra på mina visselsignaler 🙂 Jag måste se till att starta henne på ett WT nästa år, försöka få henne uppflyttad till öppen klass. Det vore så kul!

Det var två lyckliga hundar som hoppade in i bilen när mörkret började falla 🙂 En helt vanlig måndag.

Härliga höst!

Hela veckan har det regnat, blåst och varit riktigt höstväder, med lite inslag av plötslig sol här och där. Men jag gillar det 🙂 Hösten är verkligen min årstid. Idag njöt vi av den vid sjön tillsammans med Maggan och hennes gäng och ett antal dummies. Underbart, tyckte hundarna 🙂

Vi la ut ett ganska stort sök på gungflyn vid sjön, och med allt regnade den senaste tiden var det verkligen blött och tungsprunget där ute. Alla hundarna jobbade på duktigt och täckte mycket mark.

DSC_0016

Därefter fick Nike fortsatt träning i att utan tvekan hoppa i vattnet och simma rakt ut på dirigering. Svårt, tycker hon, som gärna vill checka av ytan först för att se om det verkligen finns något att hämta in. Men några bra skick fick vi till.

Ayla gjorde ett kanonfint sök, och fick in de sista och svåraste dummisarna. Därefter jobbade vi med stadga. En markering kastades på vatten, men istället för att ta den vände vi helt om och skickade på ett linjetag som lagts ut innan. När den kommit in vände vi om och hon fick gå på vattenmarkeringen. Det fixade hon bra. Därefter jobbade vi med att komma hela vägen in med dummyn efter vattenapportering. Det var svårt!! Ayla vill gärna stanna och skaka på sig, hon tycker inte om att få vatten i öronen. Men när jag äntligen kom på att använda omvänt lockande med köttbullar (duh!) gick det finfint!

DSC_0036 DSC_0039 DSC_0045

Asta gjorde samma övningar som Ayla (förutom hålla-övningen), och jobbade på bra. Det är inte lätt när vattnet drar så! Krusa jobbade med grundövningar, och hon var mycket duktig!

DSC_0022 DSC_0026 DSC_0029 DSC_0063 DSC_0067

Det tråkiga med hösten är att dagarna är så korta! Att träna i skogen börjar bli begränsat till helgen, och då är det så mycket annat som ska göras. Jag önskar så att jag hade mer tid till jaktträningen. Det är ju så kul!!

(Apropå pudel: Den kan nog komma tidigare än jag planerat… Wiii!)

Dessa förbenade armbågar!

Ayla har en talang – hon kan långsamt resa sig från liggande ställning till halvliggande utan att egentligen röra en fena. Tassarna verkar vara kvar på samma plats, men armbågarna lyfter sig högt över markhöjd. Domarna blir dock inte imponerade… 😛 Det här gäller främst när jag lämnar henne för inkallningen, eller i rutan. Vi hade det här problemet för knappt ett år sedan, men med nytt ner-kommando kom vi till rätta med det. Trodde jag. Redan på landskampen i augusti kunde man ana att problemet var på väg tillbaka, men då tänkte jag att det mest berodde på det blöta vädret. På rankingtävlingen syntes det dock mycket tydligt (svårt att dölja när det är inomhus), och igår på tävlingen i Nynäs hände det igen. I rutan reste hon sig så pass mycket att det blev ett sittande, och nollan var ett faktum. Trist, då vi hade fått fina poäng annars. Så nu blir det mycket fokus på armbågarna i backen framöver 🙂 Att försöka få henne att trycka ner armbågarna genom någon typ av omvänt lockande har inte fungerat. Jag ska återgå till det kommandobyte som fungerade förr, och dessutom försöka få henne att bjuda på lägganden själv. I morgon ska vi prova target. Vi ska ha ett litet tävlingsuppehåll till slutet av november, så tills dess SKA vi ha kommit tillrätta med det!

10387478_10203079809857672_9188195053269271656_nHon är ganska söt, trots allt 🙂

Rankinghelgen, som gick av stapeln i Kungsör förra helgen, var så kul och givande! Ayla visade upp många fina delar (om vi bortser armbågarna 😉 ), en fin jämnhet och bra uthållighet. Stämningen på tävlingen var jättebra, och som alltid var allting mycket professionellt upplagt och genomfört. Man känner sig väldigt trygg när man tävlar i Kungsör, varesig det är rankingtävling eller inte 🙂 Stort tack till ständiga rumskompisen Cissi, som, förutom att fixa boende, också hjälpte till med framföring båda dagarna!

Igår var det tävlingsdags igen, den här gången i Nynäs. Även det proffsigt, trots sista-minuten-ändringar. Ayla visade återigen upp en stabil runda, men med höjda armbågar blir det inga poäng att skryta med som sagt. Jag var nöjd ändå, och det är alltid så trevligt att träffa alla människor.

Idag har vi haft träningsvila. Istället åkte jag tillsammans med bästisen till Gustavsberg och Iittala outlet. Det blev ett par frukostskålar och ett färgglatt grytunderlägg att ta med hem 🙂

41HZ47950HL._SX425_

 

Jag kan nu också outa mina vår/sommarplaner, eftersom jag äntligen vågat berätta om dem för föräldrarna (som inte alltför sällan så snällt ställer upp som hundvakter). Det kan eventuellt bli så att en pudel av mellanstorlek flyttar in här på Tvillingarnas gata under 2015 🙂 Dina låtsas inte höra något alls om det här (vilket hon nog inte heller gör, då hennes hörsel inte är som den en gång var), och de andra två är skeptiska, men Ayla kommer att älska hen, det är jag övertygad om! Å, det ska bli sååå spännande, om allt går i lås!

tile_coaster